Vad har livet för grund att kunna säga att man inte kan klara av det man drömmer om?

Vi lever för varje dag att arbeta 8 timmar med familj att försörja att vi glömmer bort oss själva som individer. Och sen sätter man samma regel på sina barn att detta ska ni göra för att sen leva utan att tänka på sig själva. Och om man gör det så blir man självisk och är man stark nog att motstå andras förtryck om hur man ska leva då lever man ensam i en värld av fördomar.

Så vad är rätt?

Det gäller bara att värdera sina kunskaper och förlita sig på att individen är en del av en själv att hantera det som livet ger just nu, oavsett vart i livet man är.